Föda för den afrikanska elefanten
Elefanten väljer inte sin föda särskilt selektivt, utan behöver en stor variation i födan. Den betar från såväl fältskiktet som buskar och träd. Under regnperioderna är det gröna saftiga gräset den viktigaste födan. Under torrperioderna innehåller det torra gräset dock inte tillräckligt med näring. Då övergår elefanten mer till kvistföda. I många fall äts hela plantan upp. Gräs kan elefanten rycka upp hela tuvor av och slänga direkt in i gapet. När elefanten äter kvistar pressar den ofta omkull hela träd med sin panna, för att sedan endast ta några få kvistar och munnar fulla av blad, innan den går vidare till ett nytt träd. Detta slösaktiga sätt att äta accentuerar elefantens katastrofala effekt på trädvegetationen när det börjar bli för många elefanter i ett område.
Vissa bestämda träd är speciellt omtyckta av elefanten, t.ex. barken av träden Faurea saligna, Chrysophyllum, Blighia unijugata och Doberya. Bland markvegetationens växter är det speciellt vissa blommor och andra mera saftiga delar som är omtyckta.
Under regntiden, när elefanten äter mest gräs, tar den också en del bark för att få tillräckligt med grova fibrer, vilka är nödvändiga för en fullgod matsmältning. Enligt Guy i en studie från 1974 tog elefanten under regntiden 85 procent av sin föda från fältskiktet, och 70 procent av detta var gräs. Under torrtiden däremot utgjorde gräs endast 34 procent av födan, medan kvistar och skott från buskar och träd dominerade.
Trädens frukter är mycket omtyckta av elefanterna, som kan vandra långa sträckor till ett visst träd när frukterna på detta mognat. Elefanterna skakar ned frukterna genom att gunga trädet med pannan. Några träd vars frukter är speciellt omtyckta av elefanter är apbrödsträdet (Adansonia digitata), flera Acacia-arter, Tamarindusträd, Grewya och flera andra. Kärnorna av dessa frukter kan återfinnas i elefantspillning flera kilometer från närmaste exemplar av de träd som frukten finns på.
En vuxen elefant behöver äta den mängd föda per dag som motsvarar ca fem procent av dess kroppsvikt, dvs. 100 till 300 kg. Även det dagliga vattenbehovet är remarkabelt, omkring 200 liter. Magsäcken är relativt liten, men födans hastighet är så hög, att den passerar hela matsmältningskanalen på 11 till 26 timmar.
Elefanten har avföring 10 till 30 gånger per dag, varvid 140 till 275 kg spillning produceras. Härav följer, att där elefanterna är talrika, har de en mycket stor del i omsättningen av organiskt material. I Tsavoparken i östra Kenya har man beräknat att omkring 20 procent av markvegetationen passerade genom elefanternas kroppar årligen. Naturligtvis utgör elefantspillningen basen för en mängd insekter och andra smådjur.