Anatomi hos elefantdjuren
Huden är grov och skrynklig. Underhuden är ungefär två centimeter tjock. Hudkörtlar saknas nästan helt utom på huvudet. Vuxna elefanter har mycket sparsam hårväxt på kroppen. Benen är, som redan nämnts, långa och kraftiga, närmast "pelarlika". De fem tårna är sammanväxta, och kan inte särskiljas vid en ytlig inspektion. Elefantdjuren är s.k. digitoplantigrada gångare, d.v.s. de är inte fullständiga tågångare, utan går halvt på hälen. I själva verket står foten liksom sluttande i en enorm elastisk kapsel som avslutas nedåt med den stora trampdynan. Klorna är omvandlade till nagelliknande hovar, vilka kan variera till antalet mellan 3 och 5, trots att tårnas antal alltid är fem. De används t.ex. att sparka upp små rötter med. Frambenen bär ungefär 60 procent av kroppsvikten, och är också kraftigare än bakbenen.
Magen är enkel och är ungefär en meter lång. Inte heller tarmen uppvisar några speciella strukturer. Hos indisk elefant blir den 37 meter, uppdelad på följande avsnitt: 25 meter tunntarm, 1,5 meter blindtarm, 6,5 meter grovtarm och slutligen 4 meter ändtarm.
Hjärtat väger ungefär tolv kg. Det har den egenheten att ha två spetsar, en för varje kammare. Samma företeelse finns även hos sirendjuren. Hjärtat slår ungefär 40 slag i minuten. Lungorna har redan beskrivits i samband med snabeln. Andningsfrekvensen är ungefär 12 andetag per minut.
Tänderna
Tändernas byggnad och tillväxt är komplicerad. Vid varje givet tillfälle är det endast sex fullt utvecklade och funktionsdugliga tänder i munnen, och endast fyra av dessa används för tuggning. De andra två är betarna. Helt korrekt uttryckt har dock elefanterna totalt 26 tänder, däribland 6 kindtänder i varje käkhalva. Dessa kindtänder bryter fram och kommer i funktion i följd efter varandra. Efter hand som en tand slits, skjuts den framåt av nästkommande tand, och faller så småningom ut och då sitter där en ny tand redo att användas. Den bakersta sista kindtanden brukar komma i funktion när elefanten är ungefär 30 år gammal. När även denna tand är utsliten har elefanten inget mer att tugga med, vilket så småningom betyder slutet för den. Gamla tandlösa elefanter försöker en tid att söka mjuk och lättuggad vegetation längs flodbankarna, men så småningom dör de av svält. Maximiåldern för en elefant i fångenskap är 70 år. I det fria dör de tidigare.
Kindtänderna har en nedsänkt krona, med många uppskjutande tandbensåsar omgivna av emaljringar. Dessa åsar är förbundna med tandcement.
Betarna
På vardera sidan i överkäken har en av framtänderna blivit mycket specialiserad. Dessa två tänder har öppna rötter, vilket gör att de tillväxer under hela livet. Det är alltså fråga om ett av elefantens mest typiska organ, de långa och svagt böjda betarna. Betarna kan som bekant bli mycket långa och kraftiga. Rekordmåtten hos afrikansk elefant är: längd 3,4 meter, tjocklek 60 cm samt vikt 117 kg för en bete (dessa tre siffror härrör inte från en och samma bete, utan från tre olika). Den afrikanska elefanten har större betar än den indiska, och tjurar har större betar än kor (könen hos elefant kallas "tjur" och "ko", liksom ungen kallas "kalv"). Det förekommer dock mycket stora individuella variationer i betarnas form och storlek. Hos afrikansk elefanttjur, som har den snabbaste tillväxten av betarna, kan dessa växa upp till 11 cm per år. Motsvarande tillväxttakt hos en ko är 8 cm.
Betarna används till en mängd olika ändamål och slits därför, och kan även skadas och brytas. Sålunda anses det att man kan utläsa en del om en viss elefants temperament utifrån tillståndet hos dess betar. Betarna används som hjälpmedel vid födosöket, t.ex. att slita bark av träden med. De används vidare till att gräva med under torrperioder. De fyller en viktig funktion vid fastställandet av social rang, särskilt hos tjurarna, och de används också vid direkta strider. Naturligtvis används de även vid försvar mot fiender, såsom stora rovdjur samt även människan. Betarna är inte helt styva, de kan böjas en del utan att brytas.
Hjärnan
Hjärnan hos den vuxna elefanten är den i absoluta mått största bland alla landlevande djur. Vikten ligger runt fem kg, och volymen på drygt sex liter. Om vi sätter hjärnans storlek i relation till kroppens storlek, har elefanten dock mindre hjärna än människan, men större än de stora människoaporna. Elefanten anses också ha relativt hög intelligens, och dess ovanligt goda minne är mångomvittnat. Dessa egenskaper hos elefanten kommer vi att återkomma till.