Indisk elefant

Den indiska elefanten borde kanske heta asiatisk elefant, eftersom den förekommer över en betydligt större del av kontinenten än just bara i Indien. Den är betydligt mindre än sin afrikanska släkting, och har förhållandevis mindre öron och betar. Av den senare anledningen har den aldrig varit utsatt för samma hårda exploatering som den afrikanska elefanten. Å andra sidan fångas många indiska elefanter för att tämjas, och användas för arbete eller ceremoniella ändamål. Eftersom elefantens uppväxttid är så lång, lönar det sig nämligen föga med uppfödning, utan de flesta tama elefanterna är fångade som vuxna.

Den indiska elefanten (Elephas maximus) är betydligt mindre än sin afrikanska släkting. Tjurarna blir sällan tyngre än fyra ton, och korna väger betydligt mindre. Den indiska elefanten har liksom den afrikanska mycket lite hår på kroppen som vuxen. De få hårstrån som finns kvar sedan ungstadiet är långa, grova, sty va och mycket känsliga för beröring. Svansen avslutas med en hårtofs. Mycket unga elefanter är gråsvarta till färgen, och har betydligt mer hår än de vuxna. Huden ljusnar med åldern. Vissa individer har mycket ljus färg ända från födelsen, och det finns också albinos vilka betraktas som heliga djur av lokalbefolkningen och är omgärdade av en mängd religiösa föreställningar. Egentligen ser man sällan elefantens riktiga färg, eftersom djuren ofta tar gyttjebad och sprayar sig med damm och jord, vilket ger dem samma färg som jorden har i det område där de lever.